Rityta 1-s

Det viktigaste är inte målet utan resan dit

Ena stunden är man i Piteå, 122 mil hemifrån för att nästa stund vara tillbaka i soffan med kaffekoppen i handen samtidigt som man tittar ut över trädgården där hundarna går & lullar.
Vilken resa vi haft & precis som rubriken säger så är det inte målet i sig som är det viktiga, för mig är det hela resan, från det att vi sätter oss i bilen tills dess att vi är hemma igen, flera dagar senare & jag kommer börja med att berätta om just resan, naturen & de intryck som infunnit sig längs med landsvägar & motorvägar i vårt avlånga land.
Tisdag morgon, vi steg upp i tid, precis som vanligt, gick ut i bergen för att sedan packa bil & bege oss norrut med flera stop på vägen för att slutligen landa i Hudiksvall där vi checka in för några timmars sömn innan vi begav oss vidare dagen därpå. Känslan när jag låste dörren hemma var en skräckblandad förtjusning, alltså vilket äventyr det skulle bli, bara jag & grabbarna genom sverige men samtidigt ska jag inte sticka under stolen att katastroftankarna spökade från & till "tänk om något händer & jag är 122 mil hemifrån" eller "tänk om bilen går sönder mitt i urskogarna bland björnarna, vad gör jag då" 
Men väl i bilen begav vi oss norrut med första stopp i Mariestad där vi luncha & tog en kortare promenad längs med porlande vatten & fantastisk natur innan vi begav oss vidare mätta i magen med go musig som strömade ut genom högtalarna & jag måste berätta för er att jag kommit på mig själv med att bara sitta & le vid flera tillfällen. Jag njuter verkligen bara av att se våra vackra vyer när vi glider genom kommun efter kommun, by efter by, även de sista milen då allt som kunde skådas var en stor variation av olika träd. Jag blir så inspirerad & får så otroligt mycket energi av naturen & vid just denna resa har vi mest bara glidit förbi ala smultronställen som vi nu satt upp på vår bucket list av platser vi ska besöka.
Nästa stop blev i Tärnsjö där vi tog en lång härlig promenad i naturreservatet, återigen med ett leende på läpparna, vi kan gå & g & gå, utan att möta en kotte & det kanske låter konstigt men det är precis det jag älskar med naturen, promenader & att få vara ute, det är bara vi & inget annat betyder någonting just där & då, det är för mig magi.
Efter en härlig promenad där känslan att sätta sig i bilen igen när man bara ville stanna kvar där & då så begav vi oss mot Hudiksvall där vi cheka in på ett jätte mysigt världshus, givetvis hundvänligt med fina rum & fantastisk service. 
Det bleb en kortare kissrunda & kvällsmat, sen så sov vi allihop & vi sov riktigt gott fram till kl 05:00 då den alarmlösa klockan i oss allihop sa att det var dags att stiga upp & bege sig iväg. 
Med en färdig plan på vandringsled i närheten för morgonpromenaden tog vi kaffet med oss i bilen & tackade för oss.
Återigen,  naturen, jag, vi älskar det & det blev ca en timma i skogen innan vi satte av de sista 7 timarna mot Piteå, givetvis med stop på vägen, ett av dem blev vid Indalsälvens delta & älgsand naturreservat & jag måste bara säga att har ni vägarna örbi, se till att stanna där. Förutom naturen & vandringsleden så var det ett perfekt tillfälle att slänga ut några gömmor, ja givetvis måste man ju passa på att Nose Worka längs med vägen & här måste jag ju även tillägga att det är en del av varför Nose Worken är så fantastisk, du kan ta med dig denna träningsform & sport varsomhelst!
Väl på vägen igen tog vi oss de sista timmarna mot Piteå & Hortlax där en liten stuga på en hästgård med katter, höns & naturen som granne stod & vänta på oss. 
Hur hade vi det då under våra dagar i Pite? Ja, det får ni vänta med tills i morgon, jag har så mycket att berätta att det krävs ett helt eget inlägg för det. 
Men innan jag avrunar måste jag verkligen understryka hur fantastiskt fint det är i vårt avlånga land, jag har verkligen bestämt mig för att planera in & ta mig tid att upptäcka sverige genom resor & vandringar tillsammans med grabbarna men förhoppningsvis då även med resesällskap, Sofia har redan sagt ja med hela huvudet men jag hoppas kunna få med mig den tvåbenta grabben här hemma också. Redna nu har vi bestämt vilka ställen det blir, nu måste vi bara boka datum. 
Jag har fått frågan om hur grabbarna tyckte det var att åka bil så långt & jag kan med största sannorlikhet säga att de har levt som kungar båda två. Mjuka dynor bak i bilen, vatten i skålarna, goa ben, många korta bensträckare mellan de längre promenaderna som för grabbarna blev som vid varje stopp blev som att läsa ett nytt nummer av härliga hund med alla nya dofter & intryck. Att resa/bila med hund är verkligen att rekomendera om man har hundar som är trygga med att åka bil.
Nu tar vi en pause från skrivandet, dags att skicka ut kallelser inför veckans happenings, men håll tillgodo, vi berättar mer om vår resa inom kort!